Peter Westergård, rektor, Rinnebäcksskolan
18 augusti 2017.

På en konferens om mindset med Carol Dweck och James Nottingham i augusti.

Vi (jag med några i personalen) har påbörjat en LM (Lärandematris) kring elevernas ansträngning, insats, mindset, och hoppas att denna dag ska ge några ledtrådar på hur vi kan formulera oss vidare och skapa en LM (Lärandematris) som stödjer oss i att finna strategier som hjälper eleverna att förstå hur vi tillsammans kan förbättra lärandet, lära oss mer och förstå att hur vi tänker kring lärande påverkar.

Det är första gången som jag fått förmånen att lyssna på Carol som är forskare inom detta område. Men jag har hört mycket om henne sedan tidigare.

På konferensen var det rabatt på en bok som Carol Dweck har skrivit och som finns översatt till svenska. Den är nu beställd i ett antal exemplar till Rinnebäcksskolan för den som är intresserad av att lära sig mer och få en fördjupning av Dwecks forskning.

Ett enkelt, iakttagbart, och tydligt sätt att mäta elevernas ansträngning och insats är nu påbörjat för våra sexor på Rinnebäcksskolan som varje onsdagsmorgon från och med detta läsåret kommer att ha pulsträning med våra fantastiska idrottslärare där vi på individuell nivå kan mäta elevernas puls i samband med träning och få dem att förstå hur de själva kan utvecklas och följa sin ansträngning med hjälp av pulsband där det enkelt går att se hur ens egna insats påverkar den egna utvecklingen och där man också ska kunna se hur ansträngning och resultat hänger ihop. Det är relativt enkelt att få fram i vilken (puls)zon eleverna arbetar i. Något som är känt för många som håller på med organiserad träning.

Men hur kan man stödja och synliggöra elevernas ansträngning i t.ex. matematik, svenska, värdegrund och annat som är viktigt?

Nu börjar Carol Dwecks föreläsning som jag (och Ville på engelska) i det följande försöker översätta och sammanställa. Här får eventuella läsare ha förståelse för att det säkert finns en del som har missuppfattats av mig och jag tar tacksamt emot kommentarer, tankar eller feedback som hjälper till att belysa detta viktiga vidare! (Peter.westergard@kavlinge.se)

Carol inleder med:

• Alla har från början ett intresse och vilja att lära. Carol visar bilder på små barn med stjärnögon som övergår till barn- och ungdomar där vi några år senare kan se många som är uttråkade, rädda för lärande och som inte är så intresserade av att lära sig. Frågan är hur vi kan bibehålla människans ”naturliga” vilja till lärande?

Carol skiljer på att en del elever har något hon kallar: ”fixed mindset” och andra har ett ”growth mindset”. Hennes forskning under många år har kretsat kring att förstå varför en del utvecklar det ena och andra det andra förhållningssättet.

Fixed Mindset:

Eleverna med fixed mindset orienterar sig kring vad andra tänker om dem, och har en uppfattning om att man antingen är intelligent eller så är man det inte…

Growth Mindset:

Eleverna med growth mindset tror att alla kan utvecklas och bli bättre, även om vi har olika förutsättningar ifrån början.

Eller mitt emellan?.. Både och?..

Det är inte antingen eller, utan detta kan skilja mellan olika områden och det är också en flytande skala.

Hjärnforskning visar att hjärnan är plastisk, och har en förmåga att förändras, omorganiseras och att växa. Carol berättade att skaparen av IQ-tester själv hade en syn på människan utrustad med ett growth mindset och att de tester som utvecklades därefter har använts på helt fel sätt och att de mäter ett fixed mindset.

I en studie omfattande 168.000 studenter i Chile kunde man se att ett growth mindset gav bäst resultat och gjorde störst skillnad för de elever som kom ifrån familjer med sämre ekonomiska förutsättningar.

I studier på företag undersökte man synen på mindset inom företaget. Går det att utveckla talanger, eller hade man synen på mindset som fixed, där man antingen hade talang eller inte… I de organisationer där man hade en grundsyn – förhållningssätt som utgick ifrån ett growth mindset såg man också större engagemang hos personalen. Där stod ledningen för utveckling och organisationen samt personalen var beredda att ta risker och var också stödjande om man misslyckades. Detta skapade förutsättningar till utveckling och innovation. Chefer såg positivt på personalen och såg talanger utvecklas och växa.

Där det rådde fixed mindset, förekom mer fusk, hemlighållande av kunskap, chefer ägnade sig mer åt mätande och berömde talang, men företagen skapade inte ett sammanhang där talanger kunde växa och blomma. Talanger flydde verksamheten.

Varför hamnar vi då i ett fixed mindset?

Det finns många ”triggers” som påverkar att vi hamnar i ett fixed mindset”.

Jag väljer framöver att ibland benämna Growth Mindset med ”gm” och Fixed Mindset med ”fm”

Tankar och idéer som påverkar..

”Han är inte så smart som vi trodde…” = fm

”rädslor i huvudet..” = fm

Vilka uppgifter tar du på dig?

• • Något du redan kan och är säker på? = fm
  • Något som utvecklar dig? = gm

Ett sätt att prata om detta för att påverka i rätt riktning är att definiera om begreppen när vi pratar med våra barn, ungdomar, elever…

”Lätt” är ”tråkigt!” Låt oss göra det mer intressant!

Hur ser vi på att anstränga sig och kämpa?

Om du har ett fm och tror att begåvning är medfödd och inte så påverkansbar leder det till rädsla för att misslyckas.

Jag vill då inte visa att jag kämpar och anstränger mig. Det känns fel att anstränga sig, för antingen är jag begåvad och då ska det ju vara lätt och inte behövas någon ansträngning.

Om jag var bra på detta, skulle det ju gå lätt. Känslan när jag anstränger mig är negativ och självförtroendet sänks när jag har ett fm. Jag känner mig dum eftersom om jag hade varit smart skulle jag inte behöva anstränga mig…

fel, fel, fel

FEL: Allt i livet kräver mycket ansträngning och om den ansträngningen känns fel, så blir det ett meddelande, budskap till dig själv som hindrar dig ifrån att uppnå goda resultat…

Elever som klarar skolan utan mycket ansträngning tror att vara smart betyder att man inte behöver arbeta mycket.

Men när skolan sedan, förr eller senare, blir svår, känner de att de inte längre är smarta och därför vill de inte heller anstränga sig, deras ”rykte” är hotat, de vill hellre sluta på toppen än riskera att falla. De slutar att anstränga sig för att inte behöva visa, eller utsättas för risken att upptäckas som att de inte är smarta…

Det är när du anstränger dig som du blir smartare. I ett growth mindset, njuter du av ansträngningen.

Du kan triggas in i ett fm när du får kritik, eller misslyckas. När du blir bedömd och din förmåga mäts kan ett fm förstärkas.

• Jag har blivit bedömd, se vad var det jag sa, när jag anstränger mig misslyckas jag… Jag är ett misslyckande!

Känslan och impulsen blir att vilja fly härifrån, såväl psykologiskt som rent fysiskt.

För ett barn, ungdom, elev, vuxen, människa helt enkelt, med ett gm (growth mindset), kan bakslaget absolut medföra besvikelse, men samtidigt också leda vidare till ett förhållningssätt med en syn på att bakslaget visar och innebär att det kanske finns något som jag kan lära mig av detta och åter gå framåt.

Hjärnan reagerar olika på misslyckande beroende på vilket mindset vi har…

Vi kan med stöd av hjärnscanning studera hur hjärnan hanterar motgångar på helt olika sätt beroende på vilket mindset vi har.

I en hjärna med fm fixed mindset anstränger sig inte hjärnan vid motgång utan fokuserar istället på att fly undan situationen så snabbt som möjligt. Förändringsberedskapen är låg. Misslyckandet, motgången eller felet processas inte och det blir heller ingen nytt lärande.

I en hjärna med gm, growth mindset, anstränger sig hjärnan mycket vid misslyckande. Hjärnaktiviteten är hög.

Detta handlar om attityder och dessa attityder går att påverka exempelvis genom hur vi ger feedback till varandra och våra elever eller barn såklart.

När det är svårt för en elev kan du bekräfta detta genom att ge feedback som t.ex.:

”Detta är en uppgift som kräver mycket ansträngning för att lyckas”… etc.

Elever med fm har fokus på:

1. Du får inte framstå som dum! (ointelligent, okunnig etc.)
2. Du får inte arbeta hårt och du ska inte be om hjälp…
3. Fly från det som är svårt!

Det är människans rädslor som styr.

Elever med gm har fokus på:

1. Lärande
2. att arbeta hårt, att använda strategier, att söka hjälp för att lära..
3. att lära sig av misstag…

NPM=fm?

– New public management…

Carol använde inte begreppet NPM, men det hon talade om var just exempel på detta som idag är starkt rådande inom den kommunala världen enligt andra forskare samt mig själv.

”Källa på den!” ska du då utropa:-)

Det Carol dock sa var följande om skola:

Skolor har idag blivit enormt fokuserade på mätningar, bedömningar, data, resultat, på både elev, enhets och övergripande nivå…

Detta har sin grund och bygger på och gynnar ett fixed mindset… Detta är farligt…

Vi borde istället i skolan fokusera på att skapa gott lärande och lita på att detta även leder till goda kunskaper.

Lärandet behöver vara mer glädjefullt och fokus bör ligga på att skapa lärande där atmosfären har fokus på risktagande och uthållighet där eleverna fokuserar på lärande och där det inte är så mycket fokus på tester.

Fokus på tester gör att lärarna ändrar fokus i undervisningen ifrån att lära till att förbereda eleverna för prov. Det skapar en atmosfär av oro i klassrummen i stället för glädje.

Falskt growth mindset

Men det är inte alltid så lätt som det låter. Carol Dweck har under senare år sett hur hennes forskning kring fixed och growth mindset blivit missuppfattat och lett fram till strategier som motverkar sitt syfte…

Carol nämner olika exempel på ”falsk growth mindset” och fallgropar som det är lätt att hamna i….

Ansträngning är viktig, och roten till lärande, men det krävs mer en bara ansträngning.

Det behövs input

• Lärare som bara tänker ansträngning. Ansträngning är roten till lärande, men inte enda roten.

Du behöver också:

• • input och hjälp av andra….

FEL, FEL, FEL, IGEN….

Vi säger till den som ska lära sig:

-”försök, prova, ansträng dig, då lär du dig..”

Hur upplever eleverna detta? Jo, som tjat och det är inte framgångsrikt och fungerar inte…

Vi ger feedback till den som ska lära sig:

-”Bra ansträngning!” när eleverna inte anstränger sig…

eller

-”Bra ansträngning!” när eleverna faktiskt anstränger sig, MEN, där de inte utvecklas och blir bättre..

Eleven känner eller tänker att den som ger feedbacken har låga krav och detta skapar också fm.

Att som pedagog uttrycka:

-”Jag är ledsen, men din dotter har ett fixed mindset..”

eller

-”Jag kan inte undervisa denna elev, den har en ”fixed mindset..”

en attityd såsom:

-”Såklart har jag ett growth mindset… Jag är en öppen och flexibel person”

där reaktionen på feedback kan vara:

-”insinuerar du att jag inte har ett gm?!”

-”Jag har ett growth mindset, Jag tror att alla elever kan lära…”

Fel igen. Vi behöver istället skapa…

En lärandemiljö som skapar growth mindset:

Vi håller inte eleverna ansvariga. Utan vi skapar istället tillsammans med eleverna en lärandemiljö som är säker och eftersträvansvärd.

Vi gör klassrummet till en säker plats för lärande.

Vi  ställer frågor till eleverna såsom:

-”Vilken är din nästa strategi du tänker prova?”

Vi har en övertygelse och tro på att eleven kan växa och utvecklas…

Vi har en övertygelse och tro på att de elever som idag lyckas sämre kan lyckas mycket bättre framöver…

Det är hårt arbete att hamna i ett growth mindset och ännu svårare att stanna där…

Alltså:

Vi behöver erkänna att vi alla har en blandning av fixed och growth mindset…

Vi behöver förstå när vårt ena eller andra mindset uppstår. Vad är det rösten säger till dig när du misslyckas? När du hamnar i en motgång? Hur känns det?

Lär känna denna känsla… Ge den ett namn…

En reflektion som jag gör själv här är att vi på Rinnebäcksskolan arbetar mycket med ”boxen” i personalgruppen. Detta kommer ifrån Arbingers fredsfilosofi, och böckerna ”Ledarskap och självbedrägeri, samt ”The Anathomy of peace” av the Arbinger institute som all personal fått utbildning kring och som alla nyanställda får litteratur kring. För mig är det många likheter mellan det som Carol Dweck benämner som ”fixed mindset” och som det som Arbinger benämner ”boxen”.

Carol ville att vi skulle skapa en namn för våra olika mindset och att eleverna gör detsamma. Att vi undersöker våra mindset närmare och att vi ger våra två olika mindset två olika namn. Vi frigör oss då ifrån oss själva och skapar två ”persona” istället som kan hamna i konflikt med varandra.

Låt oss benämna fm (fixed mindset) med namnet ”Dwayne”. Dwayne blir då en rollfigur. När vi blir osäkra och det blir svårt, kan vi säga att Dwayne börjar få makt. mina två persona bråkar… Sätt ord på dem, se deras makt… Prata om detta med barnen, och med kollegor etc.

När blir du som lärare frestad till att kategorisera elever? När händer det? Vad gör du när du hamnar i ett fixed mindset gentemot eleverna? Vilken persona är det då som har makten? Kan de vara Dwayne?

Stäng inte in den… Den menar väl… Den var född för att skydda dig… Det säger till dig att inte förödmjuka dig själv… Gör det inte mer.. Skada dig inte mer…

Säg till din persona: Dwayne, jag vet att du menar väl, men jag tror inte att detta är bra för mig… Jag vet att det är riskabelt, men samtidigt så växer vi och lär….vi ska istället gå tillsammans framåt..!

Vi fick i uppdrag att över lunch hitta vår egen persona.. Vem är din persona? Är det en gammal lärare som trycker ner dig? Någon i familjen? Någon eller några andra?

Eleverna har sina egna persona… Carol berättade om hur de i en skola arbetade med eleverna om deras persona… Hur är den?

Många elever kan ganska snabbt sätta namn på sina persona. Andra vill inte berätta. Tvinga inte fram det utan öppna för att eleven kan berätta när den känner sig redo för det.

En elev, Dan, som inte ville tala om sin berättade så småningom  till att hens persona för fixed mindset var ”Dumping Dan”

Dan berättade att han upplevde det som att alla klagade på honom, att inget han gjorde var rätt… Jag gör inget rätt..

Efter att detta kommit fram kunde han arbeta med detta och fungerade mycket bättre i skolan…

Vad är det din ”persona” är rädd för?

Hur gör vi med eleverna?

Vad vi inte gör:

Vi är vuxna, vi vet bäst och vi vet att ni elever inte ska ha fixed mindset..

Vad vi gör istället:

Vi tar inte på oss rollen som experter… Vi säger till eleverna: Det är ni som är experterna! Vi behöver era tankar för att hjälpa er. Vi skapar delaktighet. Delaktighet skapar engagemang… Vi behöver låta eleverna självständigt skapa och själva skapa förståelse.

Vi kan gärna prata med eleverna om hjärnan och visa bilder om hur den faktiskt fungerar. Eleverna älskar vetenskap. Vi kan också ge eleverna exempel på hur andra elever har tjänat på förstå och använda sig av growth mindset och även hur andra vuxna lyckas med detta. Visa exempel på hur framgångsrika människor har lyckats med hjälp av gm.

Låt eleverna bearbeta detta exempelvis genom att skriva ett brev:

Skriv ett brev till någon som håller på att tappa fokus, som det inte går bra för… När man lär någon annan lär man också sig själv..

Visa och gå igenom artiklar, t.ex.: ”Du kan öka din intelligens” en artikel som beskriver hur hjärnan kan utvecklas och tränas, precis som en muskel..

Visa bilder på när neuronerna skapar nya och bättre förbindelser och hjärnan blir smartare…

Elever som förstår detta kan öka sin prestation och sina resultat mycket.

Vi behöver kombinera growth mindset med strategier för lärande, först då blir det resultat och en positiv utveckling…

Eleverna behöver ha kunskaper om hur de kan utveckla sin hjärna och att det är olika inom olika områden, t.ex.: ”Du kan utveckla din ”matematikhjärna”.

Framtidens samhälle behöver människor som kan skapa själva.

I High School, USA gjordes ett stort försök där studenter själva fick välja mellan att arbeta med lätta eller svåra problem. Detta gällde både låg- och högpresterande elever. Resultatet var slående och det visade sig att båda i båda elevgrupperingarna var det de absolut flesta eleverna som valde att ta den lätta uppgiften…

De gjorde samma undersökning med elever, både låg- och högpresterande som hade gått en kurs om ”growth mindset”. I denna försöksgrupp valde både låg- och högpresterande elever svårare uppgifter. De var mer villiga att välja utmanande uppgifter.

James Nottingham – Mindset Conference

Eftermiddagen inleddes med att James Nottingham anknöt till Carols förmiddagspass om olika mindset och sammanfattadet det enligt följande:

Fixed mindset:

Vi med fixed mindset….

• Vi ser talang som något statiskt.
• Vi vill inte ha och vi undviker utmaningar och vill inte ta på oss uppgifter. ”Fråga mig inte om det, jag kan inte göra det…”
• Vi vill visa upp det vi är bra på och kan.
• Vi döljer våra misstag för andra och gärna även för oss själva…
• Vi har en massa ursäkter för våra misstag.

Growth mindset:

Vi med growth mindset…

• Vi ser på talang som något som utvecklas och växer.
• -”Jag kan inte göra det, ÄNNU..”
• Vi söker utmaningar…
• Vi vill förbättra det vi gör…
• Vi utforskar våra misstag…. och ser vad vi jag lära oss av dem?
• Vi letar efter förbättringar..
• Vi letar efter misstag… Vad kan jag lära… Vad kan vi alla lära av det?

James Nottingham gjorde en jämförelse mellan hur vi tänker i olika delar av samhället och visade på hur vi t.ex. inom flygindustrin använder oss av ett growth mindset där vi ständigt letar förbättringar och uppmärksammar misstag för att lära oss och bli bättre och säkrare. Han jämförde detta med sjukvården där vi istället ofta arbetar med ett fixed mindset.

Här förstod jag inte riktigt Nottinghams poäng, och hängde inte riktigt med då jag tänker att det både inom sjukvården och inom flyget är mycket viktigt att inte göra misstag då de kan få förödande konsekvenser och där man inom båda områden arbetar med att synliggöra misstag för att förhoppningsvis lära sig av dem.

FEL IGEN

James tog upp ytterligare några exempel på hur det lätt kan gå fel…

När en elev har svårt med en uppgift:

LÄRAREN:

-”Jo det kan du, du klarar detta!”

ELEV:

Känsla, tanke och handling:

-”Du förstår inte var jag är, för jag kan inte…”

Lärarens intention är såklart god, men riskerar att istället leda till att eleven istället för att lära sig arbetar hårt för att bevisa att de inte kan det…

Istället: ”Yet.. Än..”

Feedback och respons är verktyget som ger möjlighet att arbeta med mindset..

LÄRARE:

-”Nej det kan du inte, ÄN!”

TIPS – Ted talk Carol Dweck

Carol finns även på TED-talks: ”The power of yet”… inspelat i Norrköping?…

Här är länken:

• Ted Talk, Not Yet!

Komfortzon

Personligt växande sker när vi tar oss utanför vår komfortzon. Inte när vi gör det vi redan kan. Growth mindset innebär att du tror på och väljer att befinna dig där du växer och utmanas.

Respons:

Ta fram misstag högt och tydligt i klassrummet. Misstag ska inte döljas och hyschas med. Traditionen i skolan är att vi uppmärksammar de som lyckats och gjort det bra och att vi tystar ner och gömmer undan misslyckanden. Detta leder till fixed mindset.

Vi ska istället hjälpa eleverna att utforska och lära av misstagen.

Detta lärande sker utanför komfortzonen.

SKOLAN SOM ARBETSPLATS

Detsamma gäller på skolan som arbetsplats. Hur fungerar det när skolledarna säger att de ska ut i klasserna och auskultera?, något som är mitt ständigt dåliga samvete, och som jag skulle önska att jag gjorde i mycket högre omfattning än hitintills som skolledare…

Ofta får det samma negativa effekt och leder till ett fixed mindset hos lärarna. Lärarna vill skapa den perfekta lektionen… Hur gör lärarna när de blir studerade av rektor?

Här kan vi istället för att leta efter bevis på den gode och den dåliga läraren studera elevernas mindset vid klassrumsbesöken.

Hur vill vi ha det på vår skola? Kategorisera vem är bäst och vem är sämst? Är det antingen bra eller dåligt, eller tittar vi på förbättring?

Vilken kultur har vi och hur kan vi göra för att förflytta den mot ett growth mindset?

Hur är atmosfären? Vad pratar man om i personalrummet? Är det ett nyfiket, utmanande, spännande samtal som pågår?

Ska vi berömma eleverna när de gör något som är lätt för dem? Nej, det har vi redan konstaterat. Eller när de gör något som är svårt? Hur upplevs det?

-Vi ska uppmuntra eleverna när de vågar sig utanför sin komfortzon och försöker sig an något svårt…

Det finns ofta risk att lärarna uppmuntrar de elever som enkelt presterar goda resultat istället för de som kämpar och kämpar… Här behöver vi förändra mindset.

PISA-resultaten visar…

James Nottingham ondgjorde sig något över hur vi i Sverige låter PISA-resultaten få alltför stor makt över politiska beslut när det gäller skola och är förundrad hur man i en nation kan låta ett test som görs var tredje år på 15 åringar låta styra ett helt lands skolpolitik…

James menade dock att det ändå fanns mycket intressant att hämta ifrån en del av proven som görs där man kan studera hur eleverna reagerar och agerar vid motstånd, eller resciliance som det heter på utländska.

Att sätta höga mål och bestämma sig för att nå dem är en sak…

Men när man ger upp när det kommer motstånd är en annan sak…

Resiliance / Motstånd och PISA

PISA har mätt motstånd: Hur många elever fortsatte att anstränga sig när det var svårt?

OECD visar detta och här ligger Sverige i den lägsta kategorin på resultat. Sydostasien ligger i topp. Sverige i botten. Men även Schweiz och Holland ligger i toppen, och där kan Sverige knappast skylla på kulturskillnader på samma sätt som gentemot Asien. Varför ligger Sverige så dåligt till?

Vi har Wygotski där vi talar om den proximala lärzonen. I Sverige finns det en föreställning om att det är svårt att gå utanför komfortzonen. Det som är svårt är inte eftersträvansvärt.. Vi ska underlätta för eleverna, inte göra det svårt..

LÄRARE:

-”Jag ska utmana dig!”

Nej tack… gör det inte svårare… Vi är rädda för både elevernas reaktion och även föräldrarnas om vi utmanar eleverna.

Tala inte om SVÅRT. Tala om att när vi är:

inom komfortzonen = tråkigt!

utanför komfortzonen = intressant!

Wow, du tycker att det är lätt… Låt oss göra det mer ”intressant!”

Om och om igen…

Tråkigt om det är lätt.. Var är det intressanta?

Invändningar mot detta tänkande ifrån lärare kan vara… Det låter bra, men jag har inte tid… Hinner inte med…. Dock är det så att om vi gör det som är enkelt så växer inte eleverna och det går åt massor med tid utan att få någon elevnytta.

Vi får mycket bättre resultat genom att fokusera på att få eleverna utanför sina komfortzoner och att utveckla sin motståndskraft.

I Sverige: Men då klagar föräldrarna…

Men: Vi sätter kulturen… Vilka av dina egna lärare hade höga förväntningar, vilka hade inte det? Var det inte så att du anpassade din ansträngning beroende på vilken lärare du hade?

Fråga eleverna vad lärarna värderar! Att det är rätt? Eller

• att du är utmanad som elev?
• att eleverna kommer utanför sina komfortzoner? Att de utmanas, ställer frågor och utforskar?

James lyfter även vikten av att eleverna blir sedda av lärarna, tillsammans med att bli utmanade.

Ta trapporna, inte rulltrappan… Blir roligare att vara utanför vår komfortzon…

James Nottingham – har skapat ”The learning Pit”

• Det är bra att vara förvirrad!
• Det är ok att fastna i ett problem och stanna kvar i det!
• Vilka strategier kan vi ha?

Men eleverna är ofta fortfarande kvar i att inte vilja misslyckas…

Lärandegropen – The learning Pit

Nottingham har i sitt arbete med eleverna skapat begreppet: Lärandegropen… där eleverna kan uttrycka: ”Jag är i gropen”

Det är såklart härligt att komma till toppen på berget, men starten och kampen dit är inte komfortabel.. Skapade begreppet ”gropen”. Men det är där vi utvecklas! (och det är ”Intressant!.”

Ni som är utanför gropen, dra ner de andra i gropen, utmana dem!

Tips: sök på ”The learning Pit” på nätet.

www.learningchallenge.co.uk

boktips: ”utmaningsmodellen” – James Nottingham

Se till att du kommer ur gropen högre upp än var du var när du startade. Annars finns det ingen vits med att brottas med utmaningarna…

Du behöver vara i ett ”growth mindset” när du är i gropen för att vara villig att anta utmaningarna. När du väl har varit i gropen blir det lättare att framöver fortsätta att lära, och att anta nya utmaningar.

James Nottingham visade en bild på en skola där de fysiskt hade skapat ett ställe där eleverna kunde sätta sig och som de benämnde lärandegropen.

När eleverna satte sig i gropen betydde det:

Låt mig vara, jag tänker på det!

Inte: kom och hjälp mig! när man har fastnat.

Har vi mentala (kanske även fysiska) utrymmen för eleverna att få tänka djupt kring saker, stanna kvar vid problemen längre… Får eleverna utrymmet att fördjupa sitt tänkande?

James gav många exempel på hur elevernas tänkande kring lärande har förändrats genom att de förstår tanken kring: ”lärandegropen”.

När en elev misslyckats: Hur ger vi då feedback till elever? Tröstande och omhändertagande så att det känns bättre?

eller

så att eleven får inflytande och själv kan påverka? Beröm insatsen, görandet, inte det färdiga resultatet…

Hur vi ger feedback påverkar eleverna.

Mvh:

Peter Westergård
Rektor
Rinnebäcksskolan